Pollenchock och stjärnfall

Åh, jävla förkylning. Jag måste verkligen bli frisk till imorgon. Jag är nog inte så rolig att umgås med när jag är förkyld. Jag har en tendens att klaga på allt, och hela tiden. Det måste vara jobbigt  för alla i min omgivning. Först klagar jag på att det är varmt, sen klagar jag på att jag inte kan bada, sen på att jag är förkyld, sen på att det aldrig går över. Och när jag är klar med det klagar jag på över att jag klagar för mycket. Det är inte alltid lätt att vara mig. (Skämt åsido)

För tllfället är det lätt att vara mig, mina betyg är så dåliga som jag trodde att de var. Jag lyckades fixa dom. Har också fått tillåtelse att jobba upp mitt betyg i gympa, så satsar absolut på ett VG. Sen är det sommar, den ska väl bestå av jobb och stekning. Sen ska jag försöka komma iväg till England. Jag har sagt det så många gånger, men nu är det seriöst. Jag kan få tag flygbiljetter för 600 spänn, så hoppas på glassande i Southport sista veckan i juli.

dansen imrogon känns bra. Efter genrep idag och Spicy med tjejerna känner jag mig säker. Dagen har spenderats med att leka lite i Vasaparken. Sen blev det ett matteprov, jag firrade mitt MVG och jag hoppade av glädje inne på HM när jag fick reda på det. Min mattelärare är nämligen så snäll att hon skickade sms och berättade hur det gick.
Nu är jag hos Petra, är astrött och tagg på lite mys och att hoppa studsmatta. Det senare borde jag dock avstå, eftersom min hals fortfarande är rätt kass.

---

Lördag kl. 17 & Söndag kl. 14
Danshusets föreställning
Kostar 50 kronor
KOM ! :D

---

Okej, nu är jag bara arg. Jag har G i gympa. Jag ska fan skriva om det där jävla arbetet. Bara för att hon inte förklarade det för mig så bra. Nu är jag sur. Och min hosta suger. Nu ska jag höra av mig till Sebbe och äta mat.

Jag är sjukt trött på min hostning nu. Den förstörde min natt. Jag var arg. Den räddade mig iofs på historian eftersom jag låtsades få en hostattack varje gång hon ställde en fråga som jag inte kunde. Då tog hon inte mig. Ett ganska segt Ukrainamöte som mest bestod av en massa skratt åt bilder och sen cyklade jag hem med Tati. Väl hemma var jag trött och skulle vila. Men åter igen förstörde hostan och jag sket i det.

Julia sa en sak idag. Hon sa att man nog alltid kommer att sakna Ukraina, för att vi hade så sjukt kul! Om alla studieresor blir lika lyckade som Ukraina så kommer min gymnasietid att leka. Livet steker med SPEUR07.
Bild från Ukraina, tagen under morgonrushen:

Jag pluggar. Lite. Jag har historiaprov imorgon. Franska och amerikanska revolutionerna. Kul. Och sen ska jag kunna den här dikten på franska också, Utantill. Nästan lika kul. Sen måste jag baka kladdkaka men det kan jag inte göra än eftersom min pappa glömt att köpa margarin. Jättejättekul.

Stek <3
Idag har jag stek hela dagen på Löga. Först matteprov som gick år helvete. Jag ska fan ha mitt mvg så jag måste göra prov på fredag igen, eftersom jag missade nationella. Sen ner till Löga. Jag överanvände min sololja men lite färg måste man ju ha till dansen i helgen. Går ju inte för sig att cowboy-Klara är blek. hehe.
Nu ska jag rensa lite bilder, äta nått, hoppa in i duschen och baka kladdkaka till vårt bildtittande med Ukraina-peoples.
Och jag har fortfarande ont i halsen. Fuck

Jag är så jävla trött. Min syster vill visa mig en klänning. Jag pallar ej.
Min dag: Skola-glassiVasa-Fia-dans-foto-spicy-Emma.
Nu ska jag sova. Imorrn har jag matteprov. Sen ska jag till Löga. Det ska bli strålande sol.

Jag är hemma hos Emma och har varit det större delen av dagen. Vaknade tio i morse och gick direkt med bikini och samhällsboken ut i solen. Det är ganska imponerande och provet imorgon kommer nog att gå bra. Jag och Emma, och även Cattis ett tag, har pluggat och ätit en massa. Vi käkade Ben & Jerry's Cookie Dough. Åh, hjärta som fan på det! Blev även en sväng till Ikea med Emma och hennes mor. dock inhandlades inget eftersom jag är pank. Jag har betalat en Hultsfredsbiljett idag. Känns bra, och jag kommer att få mer pengar på fredag. Det flyter på.
Har uträttat en massa bra saker idag. Fixat så att mina bilder är räddade och har även fixat den borttappade Peace and Love-biljetten.
Vi har precis kollat på Onre Tree Hill och nu ska jag ner och ut på verandan för lite mer plugg.

Jag är glad. Mitt halsont är så gott som över och det är fint väder. Nu ska jag, Helge och min samhällsbok bege mig hem till Emma där lite välbehövligt häng med henne och Petra väntar. Sen ska jag tvinga pappa att installera Linux på min dator, han tror inte att jag kan det själv. Och det tror inte jag heller.

Jag väntar på lasagnen. Den kommer nog inte blir klar förrän vid tio. Jag älskar att min familj har så konstiga mattider. Nu kollar jag på Extra extra! och Göran Häglund är med. Han ser lite för uppklädd. Ikväll ska jag och min pappa rädda min dator. Och mina bilder <333
På torsdag ska vi göra ett Ukrainakollage och kolla på alla bilder och fika. Det ska bli skitmysigt. Det är ett välkommet avbrott. Måste dock se till att plugga till fredagens prov redan på onsdag.

Jag vill tillbaka till Ukraina, jag saknar det som fan! Bilden nedan är tagen i Sevastopol, där man hittat ruiner sen Romartiden. Och i bakgrunden Svarta Havet. Åh, Ukraina var fan underbart!

Slocknade igår efter jobbet. Det gick inte alls lika bra som i måndags men jag hoppas att det kommer funka imorrn.
Nu ska jag plugga samhäll till mitt prov imorrn, Emma har vänligen skickat exakt vilka sidor det är på sms till mig. Och jag har laddat upp med billiga kakor från Ica så nu ska jag plugga satan.
Och sen har jag upptäckt att jag har PS på den här datorn, så kanske blir en leverens bilder lite senare..

Okej, idag: Skola, stan, dans, Petras house, hem.

Jag vill bara dela med mig av en sak som jag inte tror någon har ett intresse av men som ändå skulle kunna roa någon. Historien börjar en tidigt torsdagmorgon i Simferpol i Ukraina. Jag och Julia sitter och drygar i väntan på att få boarda planet som skulle ta oss till Kiev. Då kommer en tjej med kortklippt brunt hår gående, jag lägger genast märke till hennes fula lila klänning och är inte sen med att kommentera detta lagom högt, på svenska.
Väl på planet sitter en del av gruppen i en högljudd diskussion när samma tjej vänder sig om och tilltalar dem på svenska. Förvånade miner visar att ingen var beredd på att hon talar vårt språk, men dessa personer tar sig snabbt samman och en annan konversatioon inleds.
Det visar sig att hon också ska byta plan i Kiev för att flyga vidare mot Arlanda. Hon berättar lite om sig själv, och vi får veta att hon bor i Sverige. Väl på Arlanda ser jag henne gå iväg med sina väskor, men jag lägger inte en så stor vikt vid detta utan letar efter närmsta toalett.
Och i fredags, när vi i väntan på att matten ska börja som vanligt hänger i högskolans soffor får jag syn på en person som fångar min blick. Men det är inte förrän hon går ut genom de halvskitiga glasdörrarna som jag inser!
Det är samma tjej som flög med oss hem från Ukraina!
Och jag ser henne samma dag som vi ska ha Ukraina-återträff, alla elever och våra extramammor (alltså våra lärare).
Jag tycker detta kvalificerar som ett rejält sammanträffande...

Jag har jobbar första gången idag. Fyra timmar utan rast flöt på bra och jag hade inte tråkigt alls. Jag fick stå i kassan mest hela tiden vilket var roligt. Rätt mycket ansvar och det kändes bra. Alla var jättetrevliga. Jag har skittrött nu, kastade i mig mat när jag kom hem eftersom jag var så sjukt hungrig. Jag hade inte ätit nånting sen lunch, sånär som på en chokladruta hos Maja, som förövrigt fyllde år. Grattis på henne!
Snart blir det dusch och sängen. Konstigt att gå och lägga sig när det fortfarande är ljust...

Jag ska sova om en kvart. Ska bara se till att jag vet vad jag ska ha på mig imorgon. Har precis kollat att jag har alla grejer till imorgon. Jag ska jobba min första dag imorgon. Jag är inte nervös. Jag är för trött för det nu. Jag tror dessutom inte att det kommer att göra mig något gott att vara nervös. Det funkar bara på dansföreställningar.
Jag ska nog testa att slå på min dator också. Det måste gå. Jag kommer att somna gråtandes om inte mina bilder kommer att komma tillbaka.
Och jag måste ta nya bilder. Men jag måste inte plugga. Det har jag faktiskt gjort. Vuxenpoäng till mig- eller ja, poäng iallafall.


och nu måste jag skriva av mig:
Jag orkar inte. Det har blivit fler såna här dagar på senaste tiden. Sen jag kom hem från Ukraina tror jag, Och jag vet inte vad det beror på. Fustrationen kryper i kroppen och ingenting kan få den att försvinna. Igår städade jag mitt rum, jag gjorde till och med rent mina skor. Jag tvättade. Det funkade inte.
Det känns så otroligt meningslöst att känna såhär utan anledning. Nån orsak finns det väl, men jag kan inte hitta den. Förut visste jag vad det berodde på, och jag ville inte känna såhär. Jag lyckades hitta ett mål och när det kändes som om nånting skulle gå sönder så tänkte jag bara på mitt mål. Men så funkar det inte nu. Och jag förstår inte varför. Jag hatar att hopplösheten kommer allt oftare nu...

Mattias Klum är en mycket skicklig fotograf i mina ögon.

Jag pluggar lite. Ytterst lite. Ska sova lite och sen äta en majskolv som är döpt efter Emma. Ikväll ska jag mysa och jag vill ha pizza.

Ingen update om datorn.

Kom nyss hem efter att ha varit ute och övingskört en andra gång. I regnet. Men det gick bra och jag gillar att växla. Det går framåt hela tiden. Och bakåt den gången jag backade lite. Satsar på att kunna hela grejen i höst.
Nu ska jag skriva en inköpslista, och skicka iväg min pappa för att handla. Sen blir det tacos och sen till Nybygge för att kolla band och lyssna musik. Efter det vet jag inte, det tar jag som det kommer.
Gårdagen var ju lugnt och ikväll kan jag tänka mig nästan vad som helst.

Det värsta av värsta händer mig snart. Eller kan iallafall hända mig snart. Eller kanske inte det värsta. Men det är iallafall ganska illa. Min dator startar inte. Och på min dator ligger alla mina filmer och musik. Men det gör mig inte så mycket. Värre är att alla mina bilder ligger på den. Alla mina Ukraina-bilder och alla bilder jag tagit det här året. Jag lovar att jag kommer grina om alla de försvinner. Har lyckats sprida några iallafall. Så alla är inte borta föralltid. Men min dator måste överleva detta.

Min mp3<333333
Hela den här veckan har den varit så snäll mot mig. Jag tycker om den. Jag har väl uppemot en tusen låtar på den. Och när jag cyklar eller går har jag nästan alltid på spela alla slumpvis-läget, eftersom jag aldrig kan bestämma mig. Så det lämnar jag till min mp3.
Och hela veckan har den bara gett mig bra låtar. Låtar som jag verkligen velat höra just då. Jag och min mp3 firar två år och sex månader snart. Nånting sånt iallafall. Så länge har den piggat upp mitt liv. Frans, jag älskar dig.

Åh, jag bara känner hur frustrationen kryper i mig. Slog nyss över till trean, Extreme Home Make-Over. Syrran ville se hur huset blev.
Jag vet inte varför familjen blivit hjälp, det framgick inte på de sju minutrarna jag såg. En utav deras söner hade i alla fall varit med i den amerikanska militären. Han hade fått det "hemliga rummet". Han hette Ryan och var 21 år gammal. Sen fick han se sitt rum. Skitfult men det har inte med saken att göra.
Sedan säger hans mamma att det är fint att han får ett speciellt rum när han tjänstgjort i Irak. Jag gissar på att det rör sig om åtta månader. Mamman säger att det måste varit tufft därborta för att när han kom log han inte på flera år.
Killen är 21! Och han log inte på några år, säg tre. Då var han alltså 18 när han kommer hem. Och säkert 17 när han åkte. Hur fan tänker man om man skickar iväg en 17-åring till Irak för att kriga?

Och när jag ändå är igång och skriver arga saker om det mesta kan jag passa på att ta upp katastrofen som råder i Burma. Och hur arg ohch frustrerad jag blir! När flera miljoner människor riskerar att dö i epidemier och av svält så låter man inte hjälp från utlandet komma in. Bara för att de där jävla generalerna är så jävla rädda att nån ska sno deras land! Jag tycker de ska ha varsitt nackskott!

Jag har övningskört för fösta gången idag. Relativt lyckad faktiskt.


Kan också informera om att jag hatar mig själv. Känns som om jag alltid ska tappa bort viktiga papper. Om jag inte hittar detta så måste jag ringa en massa och ha mig, och det känns ju lagom bra. Men åh, jag orkar inte mig själv. Lika bra att jag går och lägger mig nu. Det lär ju inte komma fram snabbare för att jag sitter uppe vid datorn.

Jag och Emma har nyss gräddat pannkakor och ska sätta igång och plugga.
Hon lämnar oss hör hemma i Vässan över helgen för att åka till Riga.
Och jag har värsta bekräftelsemanin och känner att mitt skolarbete måste ligga i fas.
Efter att ha pluggat satan i måndags ligger jag inte efter längre, och jag vill inte hamna efter heller.
Så nu fan ska bli ordning på mig !
HAHA

Jag måste göra min franskaläxa och Word funkar inte på den här datorn. Så jag skriver den här istället. Jag ska återberätta en historia om en dam och en pudel.

Un jour, un dame a decidé pour aller à la coiffeur de chiens. La dame avait un caniche et elle pensait que le chien avait le besoin de nettoyer. La-bas, le coiffeur a nettoyé le caniche et après, le chien brillait. En train d' alleraient à la maison, il a commencé de pleurer. Et quand le deux sont arrives à la maison, le caniche était tres, tres mouillé.
La dame pensait que c'était lamentable et faisait quelque chose pour effacer son chien. Elle le mettait dans le four à micro-ondes.
Et quand elle est allée cinq minutes plus tard elle a crie! Son chien est morte!

Och detta var min lilla story. Nu måste jag bara komma ihåg allt också. Hehe. Ska snart sova.

Dansen idag var kul och gick bra och jag ska vara med på föreställningen<3

Kollade tillbaka på min bdb alldeles nyss.  Bläddrade tillbaka nästan två år och hittade tillbaka till de tider då jag kunde lägga upp flera bilder på mig själv samma dag. Sju bilder och olika poser. Jag tycker det är skrattretande. Jag kommer inte ens ihåg att jag var så. Det är verkligen inte jag.
Och de olika bilderna hade inte ens en text under eller något, utan det stod datumet på alla. Jag orkar inte. Det är ju skitkul.
Jag är så glad att jag aldrig tagit bort min bdb.

Efter att ha vaknat en tio minuter innan Nationella i Matte A i morse så blev det till att sjukanmäla sig.
Sen dess har jag sovit, städat och tränat knän.
Först plockade jag undan i köket. Sen i arbetsrummet som jag bodde i förra veckan. Och nu ska jag städa mitt rum eftersom min garderob är tom och mina kläder ligger på mitt golv. Och utav någon konstig anledning så får jag låten Elouise på hjärnan. Ni vet "Elouise, är vi mer än bara vänner? Så visa vad du känner...." osv.
Jag kände att detta inte riktigt funkade och är då tvungen att slå på datorn och starta en utav mina absoluta favoritlåtar som jag aldrig, aldrig, aldrig tröttnat på. Trots hundratals lyssningar.

Take me out - Franz Ferdinand
Klippet är från Roskilde 06

En lektion idag. Inget svenskaprov. Dåligt resultat på franskan.

Jag tror snart att jag har nåt seriöst fel på huvudet. Jag fattar inte hela grejen som min hjärna vill mig.
Först ringer min klocka och jag är någolunda vaken. Men snoozar som jag alltid gör.
Och när min klocka ringer anra gången vaknar jag och är pissförbannad.
Då tror jag att Sixten och killarna från klassen fått följa med på utbyte till Frankrike och jag fick inte följa med.
Och jag var verkligen aslack när jag vaknade.
Och det tog mig några minuter att inse att det inte för verkligt.
Ska man oroa sig snart?

Jag har iallafall fått mina nya skor. Jag diggar dom stenhårt, men syrran tycker att de har ful klack. Tur för mig, då får jag ha dem ifred. Möjligtvis kommer en bild senare.

Jag har fått två arbeten skrivna och iväg skickade idag. Men det blev på bekostnad av mitt huvud. Sitter här med huvudvärk nu. Måste ut och gå och sen plugga franska. Och matte NP imorrn som jag måste plugga igenom. Sen ska rummet hinna bli städat innan sleeptime.
Jag hjärta tråkiga saker som jag måste göra.

En lektion idag. Inget svenskaprov. Dåligt resultat på franskan.

Jag tror snart att jag har nåt seriöst fel på huvudet. Jag fattar inte hela grejen som min hjärna vill mig.
Först ringer min klocka och jag är någolunda vaken. Men snoozar som jag alltid gör.
Och när min klocka ringer anra gången vaknar jag och är pissförbannad.
Då tror jag att Sixten och killarna från klassen fått följa med på utbyte till Frankrike och jag fick inte följa med.
Och jag var verkligen aslack när jag vaknade.
Och det tog mig några minuter att inse att det inte för verkligt.
Ska man oroa sig snart?

Jag har iallafall fått mina nya skor. Jag diggar dom stenhårt, men syrran tycker att de har ful klack. Tur för mig, då får jag ha dem ifred. Möjligtvis kommer en bild senare.

Jag har fått två arbeten skrivna och iväg skickade idag. Men det blev på bekostnad av mitt huvud. Sitter här med huvudvärk nu. Måste ut och gå och sen plugga franska. Och matte NP imorrn som jag måste plugga igenom. Sen ska rummet hinna bli städat innan sleeptime.
Jag hjärta tråkiga saker som jag måste göra.

Detta måste komma ut. Och detta är bara för mig egen skull. Så om någon tror att jag gör detta för att få uppmärksamhet eller vill få folk att tycka synd om mig själv kan ju sluta läsa nu.

Just idag. Just idag pallar jag inte.
Jag förstår inte, och det spelar fan ingen roll hur många gånger jag försöker tänka om. Det går inte. Jag kan vara den som ler åt minsta lilla och säger åt alla andra att tänka positivt. Men det funkar inte så idag.
Just nu vill jag spy för att jag är så trött på mig själv. Det känns som om jag gör samma saker hela tiden, jag tar aldrig några risker och jag lever inte. Och jag kan inte på något sätt motivera dessa saker.

Jag har så mycket att vara glad över, så jag borde inte vara så här. Jag är inte så här. Inte längre. Och jag vill aldrig mer bli den personen. Men jag vet inte om det kommer att bli så nu.... Jag vill inte gå tillbaka till att vara så. Det kommer jag aldrig orka med. Men jag vet fan inte vad jag ska göra..?
Jag vill bara åka iväg, åka till nåt ställe där ingen känner mig. Och det beror absolut inte på att jag är trött på folk i min omgivning. Jag är trött på mig själv.

Jag bara förnekar en massa saker och alltid ska jag vara så äckligt jävla positiv. Och vanligtvis när jag känner så här så tar jag ut det på mitt hår. Jag förnyar mig själv genom mitt hår. Sen blir jag glad. Hur konstigt det än låter så är det så....
Och skulle det varit en annan person som sa detta till mig skulle jag bara tycka att det var skitsmart. Men jag tycker inte så nu, jag fattar inte. Varför ska det vara så jävla svårt att vara smart åt andra men inte åt sig själv?
Och varför måste jag ha så jävla mycket bekräftelse? Åh, jag orkar inte med mitt eget beteende.

Min vecka med Estland är slut.
Efter en tur i Stockholm släppte vi av dem vid båten vid halv fem-tiden.
Vi har hängt mycket i Vasaparken denna vecka, och vädret har varit underbart.

Igår skulle det ha blivit klassfest, men efter mycket strul var det bara att inse att det inte skulle bli nåt. Så vi hängde lite till på Djäkne innan jag tog bussen hem.
Vaknade tidigt och var pigg.
Ut och gå med Emma och sen bara njuta av solen.

Snart ska jag iväg och kolla fotboll på Klinta, men innan ska jag leta på lite kläder...

Jag sitter i skolan med världens huvudvärk.
Vi har precis förlorat två volleybollmatcher mot Estland.
Min estländare är schysst, jag tycker om henne.
Men de flesta är ganska konstiga.

Igår satt vi på Djäkne.
De söp på folköl.

Jag är hungrig. Aless också.
Uppföljning följer..

Jag har hittat det borttappade minneskortet från Ukraina!
JAG ÄR GLAD !
Precis innan jag skulle sova igår bestämde jag mig för att testa kläder inför idag. Och i fickan på första klänningen jag provar ligger det. Jag hoppas omkring lite av glädje, överväger att väcka pappa och berätta men skriver istället till Julia på msn. Haha. Men jag är jätteglad.



Bilden är ingången till Livadia-palatset

Nu ska jag göra mig iordning och sen sticka till kyrkan. Thea ska konfirmeras och sen blir det hem för att käka lunch med familjen, mormor och Ronny, och farmor.

Denna långhelg har inhadlats skor för min del.
De till vänster nu ikväll, 79 kr. På Coop Forum.
Och de högra är från i onsdags, 50 kr. Från Myrorna.

Petras österrikiska kontakter hookar up henne med fet musik.
Av detta slag. Kan för övrigt säga att jag gillar min est. Snel est.

Jag skrev en dagsplanering igår. Den föll.
Jag skrev en till idag. Den föll hårdare.

Nu ska jag i varje fall slå på musik skithögt, sätta på mig raggsockor och öppna fönstrena.
Sen STEDA.
Imorrn hinner jag knappast. Syrran konfirmeras och jag måste plugga franska.
Var jätteduktigt och köpte en almenacka och fixade en massa på banken igår, så nu känner jag att jag faktiskt kan ta tag i skolan det lilla som är kvar. Känns bra faktiskt.
På måndag kommer det en est hit. Hon verkar asschysst och heter Marjaliisa. Det ska bli kul. Och jag får en massa tider att skriva ner i min fina nya kalender för halva priset.

Förresten, JAG MÅSTE DEKLARERA!
Jag är inte 18! Varför ska jag göra sånt för? Jag blir bara ledsen. Jag råkade övertrassera mitt konto i slutet av sommaren. Jag hade inte pengar och de drog en årsavgift på 100 kr. Så blev det en straffavgift och det löste sig och jag har inte brytt mig ett piss. Och sen igår så säger pappa:
- Jusste, du ska ju deklarera!
Och så tar han fram ett kuvert ur en låda. Jag pallar inte...

Gårdagens inlägg är antagligen något rörigt. Slutklämmen är iaf att jag hatar att folk alltid ska hata nåt med sig själva.

Nu blir det dusch, sen ner till Läkarmissionen med Thea och Emma. Jag vill fynda. Köpte fan skor för 50 spänn härom dan... Måste absolut upprepas. Och väska. Och lite småsaker. Vill ner på staden och köpa jeans också. Röda.
Måste se att det passar till håret bara. He-he.
Kameran blir med.

Jag ska lära mig norska.
Börjar nästa vecka.

Titeln är från Buffy. Musikalavsnittet Once more with feeling, säsong 6. Sångerna är så sjukt beskrivande.

Jag hatar inte saker särskilt ofta. Jag anser att hata är ett ord som överanvänds starkt. Men jag hatar inte människor som "hatar" hela tiden. Istället ställer jag mig frågan om de vet vad verkligt hat är.

Jag hatar inte någon särskild människa. Däremot hatar jag ganska många sätt människor kan bete sig på. Jag hatar press. Misstolka mig inte, motivering är något jag tror stenhårt på. Men gränsen mellan de två är hårfin.
Motivering för mig är när man blir påhejad att göra något för sin egen skull.
Press är när man blir tvingad att göra någonting för nån annans skull.

Jag hatar pressen som vi byggt upp, pressen på att vara lagom. Man ska inte vara för tjock, men man ska inte vara för smal. Man ska inte vara för osynlig men inte sticka ut för mycket. Man ska inte vara fattig, men inte ha för mycket pengar.
I Sverige är vi kända för att vara rätt kalla mot folk vi inte känner. Vi kan inte ta åt oss av nåt, nån annan är alltid lite bättre än oss och en själv suger.
På nåt odefinerbart sätt säger samhället åt oss att vi inte duger. Vi ska alltid ha nåt vi inte är nöjda över, oavsett om det är en näsa eller hur symmetriska ögonbrynen är.  Alltid ska det finnas nånting att klaga på.
Jag tror inte någon undnsluppit detta. Jag skulle kunna börja räkna upp listan med grejer på mig själv som jag inte gillar.

Men jag gör inte det. Jag orkar inte det. Jag har varit där. På det stället där jag bar ville vara lite mer så och ha lite mindre av det. Men hur lycklig blev jag av att hela tiden bara se på mina skavanker?
Man blir så otroligt olycklig av det.
Jag hatar inte mig själv. Jag vet inte om jag älskar mig själv ändå. Från stund till stund kanske.
Men jag accepterar mig själv. Jag har inte världens snyggaste ben och jag är definitivt perfekt i alla stunder. Men jag duger. Jag gillar mina handleder och mina naglar är precis så böjbara som jag vill ha dem.
Jag duger. Och det duger för mig. Jag trivs inte alltid, men egentligen vem har sagt att jag alltid måste göra det?

Många säger ofta att ingen är perfekt. Det har alla hört tusen gånger. Men har alla verkligen funderat på vad som ligger bakom uttrycket. För mig är det att det är okej att ha dålig andedräkt.

Det finns så många som jag vill trycka i att de duger. Och att det är allt man behöver göra. Ingen förväntar sig att man ska vara en gud med magiska krafter som aldrig screws up. Alla har lite skavanker, större eller mindre men de finns på alla. Men det behöver inte vara problem.
Man har ett val. Faktiskt. Hur omöjligt det än kan låta för vissa så är det så.
Man kan välja om man vill framhäva sitt negativa eller sitt positiva.

Jag orkar inte med att fokusera på det negativa. Jag har bättre saker att göra. Jag bara önskar att alla andra kunde se det som jag. För jag kan faktiskt leva med mig själv, hur dålig andedräkt jag än har.

Jag ska precis sova. Ikväll har varit askul.
Blev en sån kväll som jag älskar. När de ursprungliga planerna inte blir av och man gör första bästa som visar sig vara total lyckat. Men jag kan inte bestämma mig för om jag vill att varje kväll ska vara så här.... Ifall man skulle trötta ut dom. Att det speciella i de skulle gå förlorat. För mycket av det goda helt enkelt...

En annan spontan tanke är att bloggen måste göras om...
Får se när det blir...

Valborg var bra.
Jag orkade en inte göra så mycket dock, så jag var hemma i säng vid klockan ett redan.
Blev först middag hos Petra, jag stod för grillningen. Något som jag själv tyckte att jag genomförde bra.
Och när Petras Mattias kom förbi ett tag så blev jag godkänd.
Är det förresten bara jag som upplever att de flesta killar utgår från att tjejer inte kan grilla?
Efter middag och efterrätt med jordgubbar så åkte vi hem till Emma. Sen drog de kvarvarande på fest och jag gick hemmåt.

Försökte få igång PS för att redigera lite. Men det funkade inte... Så jag sov.
Nu är jag hos Petra och ikväll blir det till att grilla igen :)