Still she's on her knees

Okej, idag: Skola, stan, dans, Petras house, hem.

Jag vill bara dela med mig av en sak som jag inte tror någon har ett intresse av men som ändå skulle kunna roa någon. Historien börjar en tidigt torsdagmorgon i Simferpol i Ukraina. Jag och Julia sitter och drygar i väntan på att få boarda planet som skulle ta oss till Kiev. Då kommer en tjej med kortklippt brunt hår gående, jag lägger genast märke till hennes fula lila klänning och är inte sen med att kommentera detta lagom högt, på svenska.
Väl på planet sitter en del av gruppen i en högljudd diskussion när samma tjej vänder sig om och tilltalar dem på svenska. Förvånade miner visar att ingen var beredd på att hon talar vårt språk, men dessa personer tar sig snabbt samman och en annan konversatioon inleds.
Det visar sig att hon också ska byta plan i Kiev för att flyga vidare mot Arlanda. Hon berättar lite om sig själv, och vi får veta att hon bor i Sverige. Väl på Arlanda ser jag henne gå iväg med sina väskor, men jag lägger inte en så stor vikt vid detta utan letar efter närmsta toalett.
Och i fredags, när vi i väntan på att matten ska börja som vanligt hänger i högskolans soffor får jag syn på en person som fångar min blick. Men det är inte förrän hon går ut genom de halvskitiga glasdörrarna som jag inser!
Det är samma tjej som flög med oss hem från Ukraina!
Och jag ser henne samma dag som vi ska ha Ukraina-återträff, alla elever och våra extramammor (alltså våra lärare).
Jag tycker detta kvalificerar som ett rejält sammanträffande...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback