Pollenchock och stjärnfall

Jodå, stora dagen kom och gick och var helt wonderbar. TACK!

Nu sitter jag och lyssnar jag på gammal musik och drömmer lite. En riktigt bra låt är för mig någon där jag får upp en bild i huvudet där jag gör något jag älskar, oftast brukar det vara på sommaren, eller att jag dansar. Men mogenheten har hunnit ifatt mig lite tror jag, för när jag hör bra musik idag så tänker jag att jag ska köra bil till den här musiken i sommar. Så nu kommer en pyttelista på de låtar jag ska ha med på min roadtripskiva i sommar.

Markus Krunegård - Jag är en vampyr. "Sommarn 07 vaknar igen på natten". Sommaren nollsju var min bästa sommar hittills och Mackan är given bara. Lätt som en plätt.

Kent -  Generation Ex. Ljudet precis ibörjan ger mig fortfarande rysningar av välbehag..

Kent - Mannen i den vita hatten. Man cruisar och sitter och sjunger ... ""tusentals tårar kvar". Åh

Ulf Lundell - Öppna landskap. Jag tror titeln säger sig själv här.

ABBA - Does your mother know? ABBA är aldrig fel, aldrig, aldrig aldrig.

Marit Bergman - Let's just fall in love. Lyssna själva.


Caesar's - Jerk it out. Mentalt.

Mauro Scocco - Sarah. För att det är så lätt att byta ut Sarah mot Klara..

Franz Ferdinand -  Take me out. Det finns en anledning till att den är den mest spelade låten på min dator.

Sen många många fler, men det har blivit jättevarmt på mitt rum och jag vill äta russin men har hållt på med pengar så mina händer är äckliga och jag måste gå och tvätta dom.

Kompletterar med denna underbara låt!
 

Bloggen hamnade i ett komatillstånd för snart en vecka sen. Nu var det dags att väcka den till liv igen.

idag är sista dagen som barn, vilket då egentligen borde betyda att jag ska äta en massa chokladflingor, dricka och oboy och sånt till frulle.. Vilket jag inte gör. Ist'llet har jag kökat yoghurt direkt ur glaset och sitter och dricker svart kaffe.
Men sen kan ju tilläggas att jag igår när jag inte kunde somna låg och spelade mobilspel...

Äsch, nog om det. Jag har egentligen ingenting att säga och detta inlägg är mer utfyllnad och jag tror ingen läser såhär långt ändå. Tack för förtroendet om ni faktiskt gjort det. TAK

Det lovade inlägget kommer.

Älskar att spekulera i sånt här, och gillar att höra vad folk tycker om mig. Eller snarare deras första intryck av mig.
Av flera personer i min klass har jag fått höra att de fick ett väldigt negativt intryck av mig första dagen. Att jag skulle vara dryg, högljudd och inte skulle visa hänsyn till andra.
Sen har jag också hört att de nu i efterhand tycker att de hade fel. Vilket är skönt att höra.
Det är så olika hur människor uppfattar saker, för av en annan person i samma klass har jag fått höra att hon tyckte det var en lättnad att jag faktiskt snackade på som fan första dagen, och det blev ett positivt intryck för henne.

Jusy nu undrar jag hur folk uppfattar mig, för det känns som om jag ändrats på senaste tiden. Jag har alltid varit bestämd om vad jag vill, och oftast ansträngt mig för att det ska bli så. Jag kan vara ärlig om småsaker, men även om stora, fastän jag ibland känner att det skulle vara enklast att tiga.
Men nu har jag kommit till nåt slags cyniskt stadium i mitt liv. Jag tar ingen skit, jag säger vad jag tycker och jag har blivit rappare i käften. Det verkar min mamma tycka iaf. Och på ett sätt är det sant. Jag försvarar mig med att säga att jag själv känner mig behandlad så, så varför får jag inte själv agera så? Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad

Jag känner även en viss uppgivenhet, eftersom det känns som om att nu har jag sett folks true colours.Det har lett till att jag omslutit mig bland människor som jag verkligen vet var jag har, och de som jag vet att jag inte behöver trycka ner min egen person för.
Men vad säger utomstående om det? Folk som känner mig på ytan? Folk som säger att jag alltid är glad, trevlig och snäll? Ser dom det som att jag inte tycker om dem längre. För det stämmer inte, men jag har omslutit mig själv och mitt hjärta på senaste tiden. Jag skyddar mig, men från vad det vet jag inte.

Men snälla, anonymt eller inte, skriv vad ni tycker. Är jag tråkig som person för att jag inte känner samma festanda som förut? Är jag ett misslyckande för att jag inte klarar av skolan på det sätt som jag borde? Är jag tragisk för att jag jobbat på McDonalds och faktiskt gillar det?
Är jag stark eller svag som inte är lika förlåtande längre?

Har två snart kommande resor, en till Estland och en till Belgien. Och så här klockan 03.44 finner jag mig själv sittandes och titta igenom Ukrainabilder och hoppas på lika lyckade resor. Ingenting går upp mot Ukraina. Och jag är inte den enda som tycker så skulle jag tro.

Sitter åter här, klockan är alldeles för mycket oich som vanligt snurrar det i mitt huvud av tankar.
Först hur olika folk är, och hur olika man uppfattar andra. Ganska många av mina kompisar kan falla för killar som jag själv tycker smörar. Jag skrattar åt dom. Jag kan inte låta bli.
Som en gång, i England, när vi var ute, hade dansat hela kvällen/natten och vi var på sista stället och tog en sista drink innan taxin hem. Då kommer det fram en kille till mig, han var fan het. Börjar prata så gott det går med den höga musiken. So far, so good right?
Och så kommer hans kommentar, typ nånting om att jag var så himla snygg och het. Klassiska reaktionen skulle väl vara typ Åhhhh, och ett stort jävla leende. Men Klaras reaktion, börjar asgarva och där rök det.
Mig i ett nötskal, jag tror alltid att killar, eller egentligen människor i allmänhet har någon baktanke med allt. Skriver en kille kyss i ett sms så driver han med en. Är en kompis 10 min sen så tror jag att dom skitit i mig och vill göra bort mig.
En väldigt ful ovana jag har, och jag får tvinga mig själv att tänka bort dom tankarna.
Men ibland funkar det inte.

Slutsats, jag är en rätt komplicerad okomplicerad person som alltid tror att folk har en baktanke med allt. Bästa sättet är alltid att vara rak mot mig, annars slutar det illa. Tack.

Morgondagens avsnitt, Hur jag tror folk uppfattar mig?

Och min självrannsakan fortsätter.

Ibland är jag så nöjd med mig själv. Som när jag lyckas gå upp när klockan ringer och inte behöver springa till bussen, det hände nog två gånger förra terminen.
När jag häromdagen lyckades ta mig till gymmet fastän jag var jättetrött.

Nu senast när jag lyckades komma igång med mitt teoriplugg. Då känner jag att jag har flyt.
Det är rätt löjligt att jag verkligen känner att jag har flyt när jag lyckats ta in min väska på mitt rum direkt utan att dumpa den i hallen först. Eller när jag kommer ihåg att sättain skorna i garderoben.

Det får mig bara att undra, gillar jag att plåga mig själv eller? Är jag typ mentaltsjuk för att jag inte alltid gör sånt där dagligen? Jag fattar inte.
Nu ska jag ta terapidusch, vilket innebär levande ljus och Kent på högsta nivå. Höres.

Long time no see.

Hm. Hockey - ingen kommentar. Det var som upplagt för att vi skulle vinna. Sen gick det ju som det gick. Orkar inte älta. Ingen hockeymänniska.

Haft diskussioner med en vän till mig idag. Om att leta pojk/flickvänner. Och det är verkligen nånting jag inte kan göra. Jag funkar inte så. Detta är jag i ett nötskal. Nån visar mig en bild på en, som de tycker, är snygg. Jag hittar genast nånting fel. Oftast längden. Gillar ej korta killar. Eller ådror. Eller kläderna, ansiktsuttrycket, frisyren eller omgivningen.
En annan kär vän till mig tyckte det var på tiden att jag tog tag i mig själv, tror det mest var för att hon tröttnat på att bara diskutera hennes kärleksliv. Åter till poängen, hon tyckte iaf att jag skulle skaffa ett telefonnummer innan 2008 var över. Visst, sa jag. Enda lilla problemet är att jag i princip aldrig hittar en kille vars nummer jag verkligen vill ha. Det är som om jag vill vara ensam resten av livet.

En annan sak som jag fått höra är att jag är lite av en ensamvarg. Jag är inte alls beroende av bekräftelse från killar eller av att ha någon nära. Lite skumt egentligen. Och viss närkontakt flyr jag. Hatar när vissa kommer för nära inpå.

Sovtime. Man borde verkligen inte blogga när man är såhär trött. Ska försöka fortsätta min utvärdering av mig själv de kommande dagarna.