Pollenchock och stjärnfall

Sitter åter här, klockan är alldeles för mycket oich som vanligt snurrar det i mitt huvud av tankar.
Först hur olika folk är, och hur olika man uppfattar andra. Ganska många av mina kompisar kan falla för killar som jag själv tycker smörar. Jag skrattar åt dom. Jag kan inte låta bli.
Som en gång, i England, när vi var ute, hade dansat hela kvällen/natten och vi var på sista stället och tog en sista drink innan taxin hem. Då kommer det fram en kille till mig, han var fan het. Börjar prata så gott det går med den höga musiken. So far, so good right?
Och så kommer hans kommentar, typ nånting om att jag var så himla snygg och het. Klassiska reaktionen skulle väl vara typ Åhhhh, och ett stort jävla leende. Men Klaras reaktion, börjar asgarva och där rök det.
Mig i ett nötskal, jag tror alltid att killar, eller egentligen människor i allmänhet har någon baktanke med allt. Skriver en kille kyss i ett sms så driver han med en. Är en kompis 10 min sen så tror jag att dom skitit i mig och vill göra bort mig.
En väldigt ful ovana jag har, och jag får tvinga mig själv att tänka bort dom tankarna.
Men ibland funkar det inte.

Slutsats, jag är en rätt komplicerad okomplicerad person som alltid tror att folk har en baktanke med allt. Bästa sättet är alltid att vara rak mot mig, annars slutar det illa. Tack.

Morgondagens avsnitt, Hur jag tror folk uppfattar mig?