Je me retrouve
Älskar att spekulera i sånt här, och gillar att höra vad folk tycker om mig. Eller snarare deras första intryck av mig.
Av flera personer i min klass har jag fått höra att de fick ett väldigt negativt intryck av mig första dagen. Att jag skulle vara dryg, högljudd och inte skulle visa hänsyn till andra.
Sen har jag också hört att de nu i efterhand tycker att de hade fel. Vilket är skönt att höra.
Det är så olika hur människor uppfattar saker, för av en annan person i samma klass har jag fått höra att hon tyckte det var en lättnad att jag faktiskt snackade på som fan första dagen, och det blev ett positivt intryck för henne.
Jusy nu undrar jag hur folk uppfattar mig, för det känns som om jag ändrats på senaste tiden. Jag har alltid varit bestämd om vad jag vill, och oftast ansträngt mig för att det ska bli så. Jag kan vara ärlig om småsaker, men även om stora, fastän jag ibland känner att det skulle vara enklast att tiga.
Men nu har jag kommit till nåt slags cyniskt stadium i mitt liv. Jag tar ingen skit, jag säger vad jag tycker och jag har blivit rappare i käften. Det verkar min mamma tycka iaf. Och på ett sätt är det sant. Jag försvarar mig med att säga att jag själv känner mig behandlad så, så varför får jag inte själv agera så? Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad
Jag känner även en viss uppgivenhet, eftersom det känns som om att nu har jag sett folks true colours.Det har lett till att jag omslutit mig bland människor som jag verkligen vet var jag har, och de som jag vet att jag inte behöver trycka ner min egen person för.
Men vad säger utomstående om det? Folk som känner mig på ytan? Folk som säger att jag alltid är glad, trevlig och snäll? Ser dom det som att jag inte tycker om dem längre. För det stämmer inte, men jag har omslutit mig själv och mitt hjärta på senaste tiden. Jag skyddar mig, men från vad det vet jag inte.
Men snälla, anonymt eller inte, skriv vad ni tycker. Är jag tråkig som person för att jag inte känner samma festanda som förut? Är jag ett misslyckande för att jag inte klarar av skolan på det sätt som jag borde? Är jag tragisk för att jag jobbat på McDonalds och faktiskt gillar det?
Är jag stark eller svag som inte är lika förlåtande längre?
jag tycker du är bra som du är klarita!!!
du är stark, man kan fan inte förlåta allt eller vad som helst. stå på dig.
jag vet inte om du har rätt klara, om du har förändrats. kanske, kanske inte. för mig känns det som att du har det, just för att du inte finns lika nära eller lika ofta bredvid mig. men du kanske bara har ändrat din tillvaro? kanske du bara har hittat rätt eller hittat något nytt? du verkar trivas med vart du befinner dig och vilka du befinner dig med. precis som jag har känt mig, lite vilsen efter alla år med samma personer. du kanske har kommit dit nu? undrar om du blivit en sämre eller bättre människa? du är den du är klara, du gör det du vill, det är det jag alltid älskat mest hos dig. du står för vem du är. som jag sa för länge sen, du kommer alltid att vara min vän och jag kommer alltid att finnas här för dig. frågan är bara i vilken grad, och så är det med alla människor. vi undersöker nya miljöer, hittar nya vänner, tillslut hittar vi rätt. tror du att du har hittat rätt? det är inget fel med att förändras, bara du känner att du förändras åt rätt håll, vilket kan vara väldigt förvirrande ibland känner jag hos mig själv. även om du har förändrats så kommer du alltid att ha samma goda hjärta klara, glöm inte bort det<3
Från en som inte känner dig jättebra: Du är kul och lagom party. Lättsam utan att kännas blåst. Tillför definitivt en skön stämning till det sällskap du är ansluten till.