jao

Okej, halv tolv är hon nu. Ska snart lada upp med en dusch och en kanna kaffe. Svenskan till imorrn är klar, nu återstår historiaarbetet och geografin. Ska ladda hem lite trevlig musik och sen satsa på att sitta upp till en tre-fyra. Sen ungefär lika många timmar sömn. Det borde jag faktiskt klara mig på. Hörs jao

indulgence

Såg ett avsnitt av SATC. Samantha har skadat mig. Vet att det här avsnittet var ett utav de första jag såg av serien. Tror att det kanske ligger till grunden för mina komplex.  Tack!

jealousy



Vi kör en favorit i repris och drar till Borlänge i juni!

creation

Jag har tänkt lite grann.. Det sägs ju att omväxling förnöjer, och det måste ju stämma... Jag menar Madonna är ju så jävla sucessful och det där med reinvention är ju hennes grej.
Och jag känner att det här bloggen inte går framåt, den hänger inte med i min personliga utveckling utan står bara och stampar på samma ställe, dag in och dag ut. Och då frågade jag mig själv vad andra bloggar har, men som inte denna lilla blogg haver?
Och som en blixt från klar himmel så kommer svaret! En dagens outfit såklart!
Så nu, kära läsare, presenterar jag början av en nya era i denna blogg! Dagens outfit-eran!

Så här bjuder jag på den första, jag hoppas ni tycker om den!


Linne, syns lite dåligt, från JC, rutigt skjorta och svarta byxor båda McDonalds och namnskylten också McDonalds!

lust

Efter att ha läst tusen andra bloggar kände jag att det var dags att uppdatera min egen.
Sitter har på mitt rum, ska snart kila ut och göra något vettigt, för ikväll väntar jobb mellan 18 och 22.
En perfekt utekväll igår ghar satt sina spår, en litet i plånboken, nacken är stel och rip min vänstra tånagel efter en stilettklackincident.

Just nu skulle jag döda för att få dra utomlands, men det kommer liksom inte hända. Så därför satsar jag istället på att plugga lite körkortsteori som kompensation. Men nu ska jag skriva ihop scoutstugehistorien för Linns skull.

Så här:
På fredagen när vi var i Belgien skulle det vara en stor fest dit de flesta av de som gick på skolan skulle. I början av veckan hade jag fått reda på att min belgare, Francois, och hans scoutgrupp var de som ordnat festen, och att vi skulle sova kvar där. Jag fick inte veta särskilt mycket mer, men försäkrade mig iallafall om att det var fler tjejer än jag som skulle sova där. Och jadå, det var runt 20-talet personer där, tjejer och killar.
Fredagkvällen kom och det var stek, vi dansade och hade svinkul. Men framemot tolv byttes musiken ut mot belgisk techno som bara sög. Vid det här laget var det inte särskilt många svenskar kvar, och jag tittade ner på golvet där jag skulle sova.
Det var en miniatursjö av öl och spott, färgat svart av lera och aska. Jag höll på att tuppa av. Sista timmarna ville jag bara åka hem, men höll ut ändå. Vid halv tre hade alla andra svenskar åkt hem och de stängde ner festen. Sedan tog det ytterligare en timme att få ut alla pundare och fjortisfulla vuxna ur lokalen. Klockan halv fyra var det äntligen tomt, då hade jag suttit på ett bord med min kamera i famnen och frusit. Det fortsatte jag med i en timma tills de städat klart. Vid det här laget var det imma på fönstrerna för att det var så kallt, min kamera gick inte heller att använda pga kondensen.
Jag satt på det där bordet i två jävla timmar, höll på att tuppa av av trötthet och kyla, och höll på att börja grina av förtvivlan, ville bara hem till min säng. För att avleda tankarna tänkte jag på en avloppsbrunn.
Framemot halv fem på morgonen var det typ färdigstädat och då började min belgare och några andra killar plocka med sig sina väskor. Då fick jag upp hoppet, vi kanske inte skulle sova här ändå!
Och mycket riktigt. Jag, min belgare och tre andra killar hoppade in i hans skumma scoutledares bil och åkte två minuter. När jag hoppar ur bilen är jag fortfarande mitt inne i stan, utanför deras scoutlokal. Ett tre våningar högt hus. Vi går in och i rum på högsta våningen ska vi sova. Där fanns tre soffor, och var råkallt. Elementen var av och det verkade som om ingen varit där på flera veckor. Kallare där än ute tror jag det var.
Jag fick en sovsäck och kurade ner mig i den, med dubbla strumpor, jeans, linne, tröja, jacka och halsduk. Då fick jag upp värmen lite. Sen bjöd de på en öl och vi diskuterade det svenska Systembolaget. Hans skumma scoutledare visade sig vara jättesnäll och de andra killarna rätt blåsta.
Det gjorde det hela lite bättre, desperationen försvann, men jag frös fortfarande och var allmänt arg och sur på min belgare som leker och säger felaktiga saker till mig. Var tog de där 20 andra personerna vägen, varav några skulle vara tjejer?
Sov iaf i den där scoutstugan men alla kläder på, och fyfan som jag frös om näsan när jag vaknade sen.


disturbed, incursed




2 04 am

free

Jag kom på att jag hade fått en present av min belgiska styvmamma innan jag åkte därifrån. Hatade den på flygplatsen, men idag har jag försonats med det. Det var ju trots allt choklad i en oversize-kopp. What's not to like liksom?

excuse

Ja, vet att uppdateringen har varit zero de senaste veckorna, men jag har spenderat dessa i utlandet och har därmed en giltig excuse.

Första februari bar det av till Estlabnd med en massa tjejor. Kryssning dit, var ej nyktert. Men superkul med det lilla undantaget att min nya klänning gick sönder, dock löst nu. Sedan en sväng i Tallinn i sjuka minusgrader och besvikna tjejer när vi inte fick äta donken utan istället blev avsläppta vid en mataffär á la Coop med etiketter på estniska.
Men lyckan var sedan som gjord när Malin och Aless hittat en liten sidorestaurang som sålde pommes-tallrikar.
På kvällen anlände vi till våra lägenheter som vi skulle dela med våra estniska korrespondenter, byggnader som kändes mer som sovjetiska arbetsläger än elevbostäder.
Hela veckan kan sammanfattas som kall och sjuk. Och tråkig. Den bärbara DVD-spelaren jag lånat med mig räddade iaf de tråkigaste stunderna. Bäst på hela resan var McDonalds i Tallinn innan båten. Tack gode gud för donken.
Båten hem var ännu mer fylla, några lektioner lärda, några erfarenheter rikare, och tydligen så går jag i sömnen också.

Hemma två och en halv dag, och hann med några bankärenden, hämtade objektiv på lagning och tvättade.
Belgien var stek. Kom dit på måndag kväll, då blev det direkt hem till det kalla fyravåningshuset som familjen Santer bodde i. Sen: Sömn. Tisdagen var skola, och när den var slut klockan fyra bar det direkt iväg till kära Kiwi Cafe för att dricka öl. mycket trevligt och kläder med en omisskännlig röklukt.

Nu är jag hemma, känns asskönt pch bara ta det lugnt. Denna vecka ska ägnas åt att bli frisk, make up for lost time med mina vänner och sova i min egen säng.

Emancipate yourselves

Jodå, stora dagen kom och gick och var helt wonderbar. TACK!

Nu sitter jag och lyssnar jag på gammal musik och drömmer lite. En riktigt bra låt är för mig någon där jag får upp en bild i huvudet där jag gör något jag älskar, oftast brukar det vara på sommaren, eller att jag dansar. Men mogenheten har hunnit ifatt mig lite tror jag, för när jag hör bra musik idag så tänker jag att jag ska köra bil till den här musiken i sommar. Så nu kommer en pyttelista på de låtar jag ska ha med på min roadtripskiva i sommar.

Markus Krunegård - Jag är en vampyr. "Sommarn 07 vaknar igen på natten". Sommaren nollsju var min bästa sommar hittills och Mackan är given bara. Lätt som en plätt.

Kent -  Generation Ex. Ljudet precis ibörjan ger mig fortfarande rysningar av välbehag..

Kent - Mannen i den vita hatten. Man cruisar och sitter och sjunger ... ""tusentals tårar kvar". Åh

Ulf Lundell - Öppna landskap. Jag tror titeln säger sig själv här.

ABBA - Does your mother know? ABBA är aldrig fel, aldrig, aldrig aldrig.

Marit Bergman - Let's just fall in love. Lyssna själva.


Caesar's - Jerk it out. Mentalt.

Mauro Scocco - Sarah. För att det är så lätt att byta ut Sarah mot Klara..

Franz Ferdinand -  Take me out. Det finns en anledning till att den är den mest spelade låten på min dator.

Sen många många fler, men det har blivit jättevarmt på mitt rum och jag vill äta russin men har hållt på med pengar så mina händer är äckliga och jag måste gå och tvätta dom.

Kompletterar med denna underbara låt!
 

hello

Bloggen hamnade i ett komatillstånd för snart en vecka sen. Nu var det dags att väcka den till liv igen.

idag är sista dagen som barn, vilket då egentligen borde betyda att jag ska äta en massa chokladflingor, dricka och oboy och sånt till frulle.. Vilket jag inte gör. Ist'llet har jag kökat yoghurt direkt ur glaset och sitter och dricker svart kaffe.
Men sen kan ju tilläggas att jag igår när jag inte kunde somna låg och spelade mobilspel...

Äsch, nog om det. Jag har egentligen ingenting att säga och detta inlägg är mer utfyllnad och jag tror ingen läser såhär långt ändå. Tack för förtroendet om ni faktiskt gjort det. TAK

Je me retrouve

Det lovade inlägget kommer.

Älskar att spekulera i sånt här, och gillar att höra vad folk tycker om mig. Eller snarare deras första intryck av mig.
Av flera personer i min klass har jag fått höra att de fick ett väldigt negativt intryck av mig första dagen. Att jag skulle vara dryg, högljudd och inte skulle visa hänsyn till andra.
Sen har jag också hört att de nu i efterhand tycker att de hade fel. Vilket är skönt att höra.
Det är så olika hur människor uppfattar saker, för av en annan person i samma klass har jag fått höra att hon tyckte det var en lättnad att jag faktiskt snackade på som fan första dagen, och det blev ett positivt intryck för henne.

Jusy nu undrar jag hur folk uppfattar mig, för det känns som om jag ändrats på senaste tiden. Jag har alltid varit bestämd om vad jag vill, och oftast ansträngt mig för att det ska bli så. Jag kan vara ärlig om småsaker, men även om stora, fastän jag ibland känner att det skulle vara enklast att tiga.
Men nu har jag kommit till nåt slags cyniskt stadium i mitt liv. Jag tar ingen skit, jag säger vad jag tycker och jag har blivit rappare i käften. Det verkar min mamma tycka iaf. Och på ett sätt är det sant. Jag försvarar mig med att säga att jag själv känner mig behandlad så, så varför får jag inte själv agera så? Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad

Jag känner även en viss uppgivenhet, eftersom det känns som om att nu har jag sett folks true colours.Det har lett till att jag omslutit mig bland människor som jag verkligen vet var jag har, och de som jag vet att jag inte behöver trycka ner min egen person för.
Men vad säger utomstående om det? Folk som känner mig på ytan? Folk som säger att jag alltid är glad, trevlig och snäll? Ser dom det som att jag inte tycker om dem längre. För det stämmer inte, men jag har omslutit mig själv och mitt hjärta på senaste tiden. Jag skyddar mig, men från vad det vet jag inte.

Men snälla, anonymt eller inte, skriv vad ni tycker. Är jag tråkig som person för att jag inte känner samma festanda som förut? Är jag ett misslyckande för att jag inte klarar av skolan på det sätt som jag borde? Är jag tragisk för att jag jobbat på McDonalds och faktiskt gillar det?
Är jag stark eller svag som inte är lika förlåtande längre?

every freakin time



Har två snart kommande resor, en till Estland och en till Belgien. Och så här klockan 03.44 finner jag mig själv sittandes och titta igenom Ukrainabilder och hoppas på lika lyckade resor. Ingenting går upp mot Ukraina. Och jag är inte den enda som tycker så skulle jag tro.

once again

Sitter åter här, klockan är alldeles för mycket oich som vanligt snurrar det i mitt huvud av tankar.
Först hur olika folk är, och hur olika man uppfattar andra. Ganska många av mina kompisar kan falla för killar som jag själv tycker smörar. Jag skrattar åt dom. Jag kan inte låta bli.
Som en gång, i England, när vi var ute, hade dansat hela kvällen/natten och vi var på sista stället och tog en sista drink innan taxin hem. Då kommer det fram en kille till mig, han var fan het. Börjar prata så gott det går med den höga musiken. So far, so good right?
Och så kommer hans kommentar, typ nånting om att jag var så himla snygg och het. Klassiska reaktionen skulle väl vara typ Åhhhh, och ett stort jävla leende. Men Klaras reaktion, börjar asgarva och där rök det.
Mig i ett nötskal, jag tror alltid att killar, eller egentligen människor i allmänhet har någon baktanke med allt. Skriver en kille kyss i ett sms så driver han med en. Är en kompis 10 min sen så tror jag att dom skitit i mig och vill göra bort mig.
En väldigt ful ovana jag har, och jag får tvinga mig själv att tänka bort dom tankarna.
Men ibland funkar det inte.

Slutsats, jag är en rätt komplicerad okomplicerad person som alltid tror att folk har en baktanke med allt. Bästa sättet är alltid att vara rak mot mig, annars slutar det illa. Tack.

Morgondagens avsnitt, Hur jag tror folk uppfattar mig?

keeps going

Och min självrannsakan fortsätter.

Ibland är jag så nöjd med mig själv. Som när jag lyckas gå upp när klockan ringer och inte behöver springa till bussen, det hände nog två gånger förra terminen.
När jag häromdagen lyckades ta mig till gymmet fastän jag var jättetrött.

Nu senast när jag lyckades komma igång med mitt teoriplugg. Då känner jag att jag har flyt.
Det är rätt löjligt att jag verkligen känner att jag har flyt när jag lyckats ta in min väska på mitt rum direkt utan att dumpa den i hallen först. Eller när jag kommer ihåg att sättain skorna i garderoben.

Det får mig bara att undra, gillar jag att plåga mig själv eller? Är jag typ mentaltsjuk för att jag inte alltid gör sånt där dagligen? Jag fattar inte.
Nu ska jag ta terapidusch, vilket innebär levande ljus och Kent på högsta nivå. Höres.

ordinary thoughts

Long time no see.

Hm. Hockey - ingen kommentar. Det var som upplagt för att vi skulle vinna. Sen gick det ju som det gick. Orkar inte älta. Ingen hockeymänniska.

Haft diskussioner med en vän till mig idag. Om att leta pojk/flickvänner. Och det är verkligen nånting jag inte kan göra. Jag funkar inte så. Detta är jag i ett nötskal. Nån visar mig en bild på en, som de tycker, är snygg. Jag hittar genast nånting fel. Oftast längden. Gillar ej korta killar. Eller ådror. Eller kläderna, ansiktsuttrycket, frisyren eller omgivningen.
En annan kär vän till mig tyckte det var på tiden att jag tog tag i mig själv, tror det mest var för att hon tröttnat på att bara diskutera hennes kärleksliv. Åter till poängen, hon tyckte iaf att jag skulle skaffa ett telefonnummer innan 2008 var över. Visst, sa jag. Enda lilla problemet är att jag i princip aldrig hittar en kille vars nummer jag verkligen vill ha. Det är som om jag vill vara ensam resten av livet.

En annan sak som jag fått höra är att jag är lite av en ensamvarg. Jag är inte alls beroende av bekräftelse från killar eller av att ha någon nära. Lite skumt egentligen. Och viss närkontakt flyr jag. Hatar när vissa kommer för nära inpå.

Sovtime. Man borde verkligen inte blogga när man är såhär trött. Ska försöka fortsätta min utvärdering av mig själv de kommande dagarna.

so many nights

Känns ju kalaskul att jag har lov och är mer stressad än nångonsin annars.
Det är ju inte meningen att det ska vara såhär.

he's so sweet

Klockan är nu 16.11 på julafton och jag har än så länge ätit upp en 200 grams chokladkaka, tre saffransbullar, kollat på två filmer, fått 398249028359374 sms med julhälsningar, haft lite ångest för att jag inte duschat än, ännu mer ångest för att jag inte städat mitt rum, målat naglarna och smörjt in mina händer med handcreme.
Konstruktivt.

Menmen, jag får väl ändå skicka en liten julhälsning till alla som hört av sig till mig, eftersom jag inte svarat på ett enda sms. Men det känns bra att ni tog er tid på självaste julafton att höra av er till lilla mig.

Fast inte så liten länge till, för idag är exakt 34 till min födelsedag.

flowww

Förlåt, om mina kompisar läser detta och känner sig träffade, men det är verkligen sjukt tråkigt att läsa om folks julklappsshopping. Verkligen jättetråkigt.

Jag har slitit på jobbet hela dagen och när jag äntligen trodde att det skulle vara över så kommer det en låt utströmmande ur högtalarna inne i köket. Nu tändas tusen juleljus - Carola. Då ville jag hoppa från Vallbybron. punkt

like sorrows, only lighter, only less meaningful. more pointless.

usch, jag hatar det här humöret jag är på. Typ oro, men ändå inte. Är hungrig men kan inte äta. Vill inte träffa nån men vill samtidigt inte vara själv. Verkligen ingenting kan pigga upp mig nu, sånt här måste väntas ut och den kan ta minuter, timmar, dagar, veckor, månader och år. Man vet liksom aldrig.
Vill ha den där känslan av välbefinnande när man verkligen är så nöjd över nånting att man måste skriva ut det på bloggen till resten av världen nu.
Vad får ni nu? Ett deppinlägg, och det enda som är deppigare än detta är att jag själv inte kan svara på varför det blev ett deppinlägg. Främsta anledningen jag kan komma på är min cykelpunktering, men jag tror inte det.
Jag har jullov och är inte glad. Känns som om något inte stämmer faktiskt.

Men nog om mig. Fast ändå inte, för det är ju förfan mig den här bloggen handlar om. Vad annars liksom? Fågelskådning? Matlagning? Skulle inte tro det.
Nu har jag svamlat klart. Tack.

Utkast: Bara present ...

Bara present till syrran kvar nu då. Mamma och pappa avklarade. Känns bra. Till mormor och farmor lägger jag nånting gemensamt med mamma och pappa. Orkar inte köpa nåt värdelöst ändå. Menmen, kommer KANSKE ha lite cahs över till och med. Känns nästan som ett flow. Sånt brukar aldrig hända mig.

Nästa år kommer nog att bli ganska fett. Stolpar upp lite så får ni se vad jag menar.
-  The big 18th - 27:e januari
- Estland - Antagligen första veckan i februari. Tallink dit och hem, bo internat. FESTA, FESTA FESTA!
- Belgien - 8 februari. Belgiens specialiteter är öl, choklad och pommes frites.
- Körkort. -  OCH EN JÄVLA MASSA ROADTRIPS!

Tidigare inlägg Nyare inlägg