like sorrows, only lighter, only less meaningful. more pointless.
usch, jag hatar det här humöret jag är på. Typ oro, men ändå inte. Är hungrig men kan inte äta. Vill inte träffa nån men vill samtidigt inte vara själv. Verkligen ingenting kan pigga upp mig nu, sånt här måste väntas ut och den kan ta minuter, timmar, dagar, veckor, månader och år. Man vet liksom aldrig.
Vill ha den där känslan av välbefinnande när man verkligen är så nöjd över nånting att man måste skriva ut det på bloggen till resten av världen nu.
Vad får ni nu? Ett deppinlägg, och det enda som är deppigare än detta är att jag själv inte kan svara på varför det blev ett deppinlägg. Främsta anledningen jag kan komma på är min cykelpunktering, men jag tror inte det.
Jag har jullov och är inte glad. Känns som om något inte stämmer faktiskt.
Men nog om mig. Fast ändå inte, för det är ju förfan mig den här bloggen handlar om. Vad annars liksom? Fågelskådning? Matlagning? Skulle inte tro det.
Nu har jag svamlat klart. Tack.
Vill ha den där känslan av välbefinnande när man verkligen är så nöjd över nånting att man måste skriva ut det på bloggen till resten av världen nu.
Vad får ni nu? Ett deppinlägg, och det enda som är deppigare än detta är att jag själv inte kan svara på varför det blev ett deppinlägg. Främsta anledningen jag kan komma på är min cykelpunktering, men jag tror inte det.
Jag har jullov och är inte glad. Känns som om något inte stämmer faktiskt.
Men nog om mig. Fast ändå inte, för det är ju förfan mig den här bloggen handlar om. Vad annars liksom? Fågelskådning? Matlagning? Skulle inte tro det.
Nu har jag svamlat klart. Tack.
Kommentarer
Trackback