excuse
Ja, vet att uppdateringen har varit zero de senaste veckorna, men jag har spenderat dessa i utlandet och har därmed en giltig excuse.
Första februari bar det av till Estlabnd med en massa tjejor. Kryssning dit, var ej nyktert. Men superkul med det lilla undantaget att min nya klänning gick sönder, dock löst nu. Sedan en sväng i Tallinn i sjuka minusgrader och besvikna tjejer när vi inte fick äta donken utan istället blev avsläppta vid en mataffär á la Coop med etiketter på estniska.
Men lyckan var sedan som gjord när Malin och Aless hittat en liten sidorestaurang som sålde pommes-tallrikar.
På kvällen anlände vi till våra lägenheter som vi skulle dela med våra estniska korrespondenter, byggnader som kändes mer som sovjetiska arbetsläger än elevbostäder.
Hela veckan kan sammanfattas som kall och sjuk. Och tråkig. Den bärbara DVD-spelaren jag lånat med mig räddade iaf de tråkigaste stunderna. Bäst på hela resan var McDonalds i Tallinn innan båten. Tack gode gud för donken.
Båten hem var ännu mer fylla, några lektioner lärda, några erfarenheter rikare, och tydligen så går jag i sömnen också.
Hemma två och en halv dag, och hann med några bankärenden, hämtade objektiv på lagning och tvättade.
Belgien var stek. Kom dit på måndag kväll, då blev det direkt hem till det kalla fyravåningshuset som familjen Santer bodde i. Sen: Sömn. Tisdagen var skola, och när den var slut klockan fyra bar det direkt iväg till kära Kiwi Cafe för att dricka öl. mycket trevligt och kläder med en omisskännlig röklukt.
Nu är jag hemma, känns asskönt pch bara ta det lugnt. Denna vecka ska ägnas åt att bli frisk, make up for lost time med mina vänner och sova i min egen säng.
Första februari bar det av till Estlabnd med en massa tjejor. Kryssning dit, var ej nyktert. Men superkul med det lilla undantaget att min nya klänning gick sönder, dock löst nu. Sedan en sväng i Tallinn i sjuka minusgrader och besvikna tjejer när vi inte fick äta donken utan istället blev avsläppta vid en mataffär á la Coop med etiketter på estniska.
Men lyckan var sedan som gjord när Malin och Aless hittat en liten sidorestaurang som sålde pommes-tallrikar.
På kvällen anlände vi till våra lägenheter som vi skulle dela med våra estniska korrespondenter, byggnader som kändes mer som sovjetiska arbetsläger än elevbostäder.
Hela veckan kan sammanfattas som kall och sjuk. Och tråkig. Den bärbara DVD-spelaren jag lånat med mig räddade iaf de tråkigaste stunderna. Bäst på hela resan var McDonalds i Tallinn innan båten. Tack gode gud för donken.
Båten hem var ännu mer fylla, några lektioner lärda, några erfarenheter rikare, och tydligen så går jag i sömnen också.
Hemma två och en halv dag, och hann med några bankärenden, hämtade objektiv på lagning och tvättade.
Belgien var stek. Kom dit på måndag kväll, då blev det direkt hem till det kalla fyravåningshuset som familjen Santer bodde i. Sen: Sömn. Tisdagen var skola, och när den var slut klockan fyra bar det direkt iväg till kära Kiwi Cafe för att dricka öl. mycket trevligt och kläder med en omisskännlig röklukt.
Nu är jag hemma, känns asskönt pch bara ta det lugnt. Denna vecka ska ägnas åt att bli frisk, make up for lost time med mina vänner och sova i min egen säng.
Kommentarer
Trackback