Pollenchock och stjärnfall

Jag har aldrig mått så bra när jag mått så dåligt.
Precis när förbandet skulle gå på, de var för övrigt bra och hette Albert Hammond, Jr så fick jag så jävla ont i magen, det kändes som om jag skulle spy när som helst. Inte kul. Hade lyckats ta mig fram till stängslet i den andra sektionen, och ville inte släppa platsen. Även om killen brevid mig verkade tycka att jag skulle det.
Jävlar vad den killen hade höfter alltså! Hela tiden försökte han knuffa bort mig, men jag har min taktik och fick behålla min plats.
Stod väl där en halvtimma in i konsterten, sen pallade jag inte mer. Det gick verkligen inte, så jag gick bakåt och vid det här laget hade jag utöver det magonda, även huvudvärk som en sate och ont i hjärtat och svårt att andas. Gick och satte mig längre bak och där var det skönt.
Men fick en riktig attack ochdet gjorde så jävla ont! Tårana bara rann ner för kinderna utan att jag kunde göra nåt, och vilken låt kommer inte ? Jo, Fix You. Tog åt mig lite personligt från Chris och resten av brorsorna och glömde bort mitt magont.

Det är så som riktig musik är. Man glömmer bort sig själv och allt som finns är musiken.

Har haft en underbar kväll, och Sara och Emma var trevligt sällskap. Och förlåt Sara för att vi pratade så mycket om jobbet!
Ni som ska dit imorgon kommer inte att bli besvikna, det var som en utomkroppslig resa för mig. På bästa nivån. Nu ska jag sova, gott och lyckligt. Tack för mig!