scratches, everywhere..... and they won't go away

Jag har kommit på vad min värsta rädsla är. Jag brukar inte tänka på det egentligen, inte komma ihåg att jag är rädd för det. Men sen läser jag om att det har hänt nån, eller ser på tv. Då blir jag nervös, och äcklad.
Det här är vad det handlar om:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3520013.ab

Att på något sätt hamna längst ner, på botten av en uttorkad brunn eller ett hål. Och sen inte kunna ta sig upp. Och sitta där i flera dagar, och ingen kan höra dig. Det är kallt och unket, fuktigt och geggigt. Och du har en knapp kvadratmeter att röra dig på. Ingen möjlighet att kunna skydda dig mot elementen och det enda man kan livnära sig på är insekter.
Och allt man kan göra är att ropa och hoppas att någon hittar en.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback