Perfection will not come

Har legat nere här nån vecka nu. Jag har inte alls varit sugen.
Men nu är jag tillbaka och det ska nog hyllas med att kolla ett OTH-avsnitt innan läggdags.

Vi har fått i uppgift att skriva en uppsats i skolan. Antingen om att speciell minne man har av en låt, eller om musikens innebörd för en själv och andra. Jah brukar nästan aldrig kunna skriva sånt på en gång, utan jag måste smälta det lite grann först. Men i måndags när jag satt på lektionen skrev jag så att pennan nästan brann.
Jag skrev att jag trodde musiken kan påverka så otroligt mycket eftersom den har förmågan att framkalla känslor hos personer.
Och det är fick jag ännu ett bevis på alldeles nyss. Jag sitter här på rum efter en misslyckad cykelpunkteringslagning och ett kort telefonsamtal med Petra.
Och slår på lite music. I tio minuter satt jag har och sjöng som om nåns liv hängde på att jag sjöng. Så otroligt skönt, och så bra helt enkelt. Sen blev det en låt som alltid kan få mig på bra humör. Alltid. Så jag bjuder på den nu (med någon fin video av Kate och Jack från Lost)
The Fray - All at once

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback