Pollenchock och stjärnfall

Jag är helt slut mentalt känns det som.
Jag har precis skickat iväg ett mail.

I onsdags förra veckan var jag på intervju för jobb på McDonald's. Jag tyckte att det gick jättebra och kom ihåg mycket av koden som man skulle memorera. Jag kommer fortfarande ihåg den.
Senare på kvällen när jag kommit hem ringde Emma, som också varit på intervju. De hade redan ringt henne, och flera andra som varit där.
Då fick jag ångest. Har gått rund och haft ångest ever since. När telefonen ringer och det är dolt nummer hoppas hjärtat till och varje gång man kollar mejlen så håller man andan. Jag har väntat den där veckan nu, och hört varken positivt eller negativt.
Så nu tog jag tag i saken. Jag skrev ett mejl där jag frågade hur jag skulle tolka att de inte hört av sig, och om jag inte gått vidare, vad de lägger vikt på när de anställer nya. Så att jag skulle kunna göra ännu bättre ifrån mig. Hoppas dom svarar. Funderar på att ringa om jag inte får svar snart.
Har jag tur kan jag kanske övertyga dom.

Och detta är liksom inte bara ett jobb. Det är prestige också. Att det ska gå bra på sin första intervju skulle ju vara ganska trevligt för självkänslan. Och just nu känns det ganska surt, det kan jag erkänna.
Men som sagt, jag har precis skickat iväg ett mail.