Pollenchock och stjärnfall

Åh, jag älskar't!

Kent sist igår. Jag kan inte komma över hur jävla najs det var. Allt jag ville var att bara lägga mig ner på marken blunda, slita upp min bröstkorg och bara låta musiken ta över varenda cell av mig. Och det gjorde den.
Allting var som ett stort jävla lyckorus och första Kent-spelningen för mig var perfekt.
Bättre blir det inte.