Pollenchock och stjärnfall

När jag precis vaknat lite grann i morse började jag tänka. På vad som gör att en blogg blir så stor som vissa verkligen har blivit, och om min blogg skulle kunna bli så stor. Och jag kom fram till att den nog aldrig kommer att bli så stor.
Jag skriver inte om mitt liv, jag skriver om vad jag gör.
Och det är en sån liten del. Får jag med hur jag känner; nej. Blir det nånsin mer djupgående; nej.

Jag har nästan varit besatt av att blogga de senaste månaderna. Men jag har insett att det inte ger mig nånting. Var nånstans förmedlar jag åsikter? Var någonstans lär man känna mig? Inte här i alla fall.
Om jag någonsin visar känslor så är det oftast i en kort mening som går något i stil med : Nu har jag ångest.
Ett sånt skrev jag för några dagar sen. Och var är det värt?
Ingenting.

Så nu har jag beslutat mig för kvalité före kvantitet. Kanske kommer det inte bli mer än ett inlägg varannan dag, om ens det. Men så länge jag har något att säga tycker inte jag att det spelar någon roll.