Pollenchock och stjärnfall

jag fick en impuls att skapa en ny blogg.
det gjorde jag också.
sen kom jag på att jag inte ville ta bort den här.
jag kan ju inte kalla mig en frekvent bloggare, det har kommit och gått i perioder.
MEN, jag har många minnen här.

jag satt för nån vecka sen och läste mina gamla inlägg.
att jag nånsin varit så lycklig.
det är helt sjukt.

ta det inte fel, jag är absolut inte olycklig.
men jag vet inte om jag kan kalla mig lycklig.
jag har många bra saker going for me,
inget är skithemskt.
men mycket har förändrats i höst.
både positivt och negativt.

jag har som fyllt ett tomrum i mig själv, men samtidigt har ett annat skapats.
jag saknar förra våren, den var så bra.
jag saknar småsaker som att skriva för grytlappen.

och jag vet att jag ältar nu, och jag är lite av en hycklare också.
för jag är ofta den som tycker att man ska fokusera på framtiden istället för att drömma sig tillbaka.
men det är så lätt att drömma och längta tillbaka.

just nu känns det som om mitt liv inte går framåt.
det står still på samma gamla ställe,
och jag vet inte hur jag ska komma loss.
jag har inga mål, jag har ingen dröm att kämpa för.

allting blir lättare om man har nått att kämpa för.
om man vet vad man ska bli när man blir stor är det lättare att motivera sig till att plugga.
jag tror ingen säger emot.

jag vill ha ett mål, nått att längta, drömma och kämpa för.
jag måste bara komma på vad jag vill göra med mitt liv.
det behöver inte vara jättelångsiktigt,
men till våren, det skulle vara lagom.

vad vill jag?
skaffa ett jobb
börja dansa igen

det är vad jag kan komma på nu,
dansen lockar mest faktiskt.
man dom här jävla knäna. det kommer nog inte gå.

och där, gott folk. där har vi det.
varför kan jag inte vara positiv?
jag menar, jag kan vara positiv i de mest hemska stunderna.

men som sagt var, det går inte framåt elr bakåt.
ingenting händer, varken positivt elr negativt.
jag måste börja engagera mig i nått,
det är jag som bara den.
det är löjligt, men det som pirrar i magen när jag tänker på det.
nånting måste jag göra, jag blir tokig annars.

nu kom jag av mig helt, men det blir ofta så. man tar upp ett sidospår.
men det jag ville skriva från början var att detta inte är min första blogg,
jag hade en tidigare, som jag loggade in på för en liten stund sen.
http://rechargable.blogg.se/
den har bara fyra inlägg elr nått sånt.
ganska exakt ett år gammal.
där skrev jag av mig,
men jag berättade bara för en endaste person om den.
men här är den, om ni vill läsa.